Utbrott är inte ett tecken på ouppfostran. De är ett tecken på en hjärna under utveckling: barnet har starka viljor och känslor, men ännu inte förmågan att bromsa dem.
Vanliga utlösare
Hunger, trötthet och för många intryck – de flesta utbrott kommer i slutet av dagen.
Övergångar: gå hem från lekplatsen, stänga av en film, ta på ytterkläder.
Att inte få bestämma över sin egen kropp och sina egna saker.
Att inte hitta ord för det som känns.
I stunden
Sänk din egen röst och ditt eget tempo. Barnet lånar din nervositet – och ditt lugn.
Sätt ord på känslan: ”Du är arg för att vi måste gå hem.” Du behöver inte ändra beslutet för att förstå.
Begränsa antalet ord. Mitt i ett utbrott går resonemang inte fram.
Var kvar i närheten om barnet vill, och håll gränsen som gäller säkerhet.
Efteråt
Prata kort när alla är lugna igen. Erbjud val i vardagen där det går – att få bestämma något litet minskar behovet av att slåss om allt.
Om utbrotten är väldigt intensiva, långvariga eller om du känner att du tappar kontrollen: prata med BVC eller barnhälsovården. Att be om stöd är styrka, inte misslyckande.