Ja. Ensamhet är en av de mest normala – och minst omtalade – känslorna under det första året som förälder. Dagarna kan vara fyllda av närhet till ett litet barn och ändå tomma på vuxna samtal.
Varför känslan kommer
Vardagen krymper. Sömnbrist, amning eller flaskrutiner och korta fönster mellan sovstunder gör det svårt att träffa folk.
Vänner utan barn förstår inte alltid, och vänner med barn har fullt upp med sitt.
Sociala medier visar upp lugna, ljusa hem – inte klockan fyra på natten.
Många skäms för känslan, och skammen gör att man drar sig undan ännu mer.
Vad som hjälper
Säg det högt till någon. Nästan alla föräldrar känner igen sig, men få börjar.
Sök små kontakter snarare än stora: en promenad med en annan förälder, en öppen förskola, ett samtal mitt i natten med någon som också är vaken.
Boka in något som är ditt, hur kort det än är.
När det är mer än ensamhet
Om nedstämdheten håller i sig, om du tappar glädje i det mesta, om du känner ångest de flesta dagar eller har tankar på att skada dig själv – kontakta BVC, vårdcentralen eller ring 1177. Vid akut fara, ring 112. Vid tankar på att ta ditt liv, ring Självmordslinjen 90101.